Louise Olsson
1984 – 2010

Min älskade vän, vad ska jag säga..?
Jag fick reda på din bortgång för några veckor sen. Jag är helt tom. De känns som att tiden har stannat helt. Jag är i chock fortfarande. Har inte gråtit så många tårar över dig, för det känns så fel. De är inte lönt att gråta, för hur mycket jag än gråter så börjar du inte leva. Du kommer alltid att vara död. Jag minns första gången jag såg dig, avdelning 85 i Malmö. På psyket. Även fast jag bara såg dig så tyckte jag att du verkade speciell. Sen började vi prata och kom skit bra överens visade det sig! En kväll så skulle jag, Sophie och du ut och köpa godis, kommer du ihåg det? De slutade med efterlysning och fylla. De kanske inte låter så jättekul men den kvällen hade vi kul! Vi behövde det! Både du och jag va inlagda på LPT och hade inte fått vara ute på länge. Sen blev du utskriven, avd blev tråkig…Jag flyttade till Hammenhög och vi hördes bara ibland. Sist jag pratade med dig va i somras på sms. Vad jag förstod så mådde du inte bra alls..Sen var det svårt att få tag på dig, du svarade inte på sms. Sen i början av denna månaden så kollade jag din facebook och såg att folk hade skrivit vila i frid osv..Jag fattade ingenting. Sen mailade din kompis Tess mig och skrev att du hade gått bort, tagit ditt liv. Sen skrev din mamma till mig så jag ringde henne. Hon berättade de hon ville och svarade på mina frågor…Sen kom begravningen. Jag valde inj i det sista att jag inte skulle gå på den, förlåt gumman! Men jag vet att du hade förstått. Jag mådde för dåligt.

Jag vet inte vad jag mer ska skriva, jag saknar dig så det gör ont! Du var en av mina närmaste vänner! Jag skrev i min blogg om dig när du hade dött, då började folk hacka på mig och skrev att jag ljög om att du va en av mina bästa vänner. Men du är fortfarande en av mina bästa vänner, du fanns alltid där med stöttande ord! De känns inte som att jag har rätt att sörja dig för du va ju (enligt folk i bloggen) min ”psyk kompis”.

Jag håller på att gå under baby om jag inte får sörja dig, gråta osv..Jag vill få lov att sörja dig! Jag skulle kunna slå sönder hela världen bara för att få dig tillbaka! Tårarna bränner varje dag bakom mina ögonlock, idag speciellt.

Lilla gumman, jag älskar dig och hoppas att du nu har fått den vilan du ville ha!

Puss din kompis Bella!

---

Tänker på henne varje dag, de går inte en dag utan att jag tänker på henne! Jag saknar henne sjukt mkt! Hennes död vände uppochner på mitt liv totalt! Jag har börjat se saker på andra sätt...Självmords tankarna och försöken har blivit flera, snitten med rakbladen flera. Jag ska sluta! Jag lovar dig Looi, jag ska sluta! Men fan vad jag vill upp till henne! Nu ligger hon under marken i en fin urna!


Jag minns när jag fick reda på att hon va död, jag messade min ängla syster Sophie, som också kände Looi. Jag skrev att hon va död. Jag minns att jag skrek rakt ut. Jag kunde inte fatta, inte Looi! Dagen efter så fick jag Looi's mammas nr, så jag ringde henne. De va sant, Looi va död. Jag fick reda på hur, och när begravningen skulle vara. Jag åkte aldrig till den, jag orkade inte..


Jag slutade äta, personalen på mitt boende fick tvinga i mig 3 mackor om dagen. Jag sov inte, tog överdoser. Blev tillslut inlagd på psyk. Där stannade jag i 3 månader. SEnn flyttade jag till Oxie. Sorgen efter Looi kom över mig, jag grät mkt. Sen på sommaren så kraschade jag igen. Började hålla på med droger igen. Sen blev jag lurad av en kille. Han drogade ner mig och våldtog mig. Jag anmälde det, men inget har hänt. Sen i September blev jag inlagd igen, o har sen dess bott på psyket.

Jag har idag LPT och de är för att jag vill ta mitt liv. Jag klarar knappt av att duscha, för jag vill inte se min äckliga kropp...På denna avd va de som jag träffade Looi också, när jag hade LPT 2009. De skulle ju vara vi tre (jag, Looi och Sophie) mot världen! Men nu finns de bara 2 st kvar....O snart bara 1 tror jag..


Looi, snälla kom hem! Jag saknar dig sjukt mkt! Sluta vara död o kom hem!!! Jag älskar dig!

---

Sitter med våta ögon. Looi.....Alla mina tankar är hos henne nu. På bilderna jag har på henne ser hon så glad ut. Hur kunde hon lämna oss? Hur kunde hon??? Jag behöver henne, hon va den enda som föstod mig, o då menar jag den enda! Jag har så mkt jag vill berätta för henne, som jag inte kan göra nu...Looi snälla kom hem!! Sluta vara död och smsa mig! Säg att de är ett skämt, hon kan inte vara död!? Jag klarar inte detta, de blir bara värre och värre...Jag vill inte leva, inte utan dig min ängel! Jag kommer snart till dig! Jag älskar dig!

---

---

---