Vad ska jag göra????
Fattar inte hur man kan blogga/fota sig själv/redigera bilder när man har "sån jävla ångest". Ibland undrar jag om du någonsin känt iskall, förlamande ångest. För ångest är förlamande. En person som mår så dåligt sitter inte och sminkar och fotar sig. Vem vill du ens vara fin för inne på psyk? Herregud. Du är så inte slutenvårdsmaterial.
Bilden är tagen från google, får inte fota just nu...Och att blogga hjälper mig att hålla ångesten borta...Bättre att skriva än att skada sig väl?
Tror ju förvisso inte hon menade denna bild då det framgår rätt tydligt att den är snodd, och då det inte förekommer nåt smink. Kan vara så att hon menar de övriga bilderna på DIG. Bara för att förtydliga.
Okej, men ja, har får inte fota just nu. Och jag redigerar inte mina bilder..
Nej inte just nu, innan du kom till RPK. Måste jag förklara allt så detaljerat? Jag talar om de bilder du tagit på dig, på psyk, både på dina armar och ditt ansikte. Du satt och sminkade dig och färgade håret(!) inne på en slutenvårdsavdelning. Vilke jävla lekstuga. Att personalen gav dig tillstånd är åter igen ofattbart. Du var lattjat bort oerhörda resurser det senaste året. Men det är inte bara ditt fel. MAS slutenvård och läkarkår har uppenbarligen stora problem i engagemang och beslutsfattning.
Nu är det så att överläkaren Baba Pendse i Malmö bestämde att jag skulle till rpk...Jag kan inte göra ngt åt det...Och nu sitter jag här...
Du har fortfarande inte besvarat min fråga. Jag vet att det är ÖL som fattar beslut, inte du. Vem vill du göra dig din för på psyk? Varför sitter du och sminkar dig när du mår så dåligt som du påstår?
De flesta som har så svår ångest som du påstår dig ha, kommer inte ens upp ur sängen på morgonen. Du däremot du kan både sminka dig, fota dig, sitta vid datorn, ladda upp bilder på bilddagboken. osv. Hur kommer detta sig? DET är min fråga.
Jag försöker att hålla mig sysselsatt så jag inte tänker på min ångest...Bättre de än att skada mig väl? Och vi är alla olika, jag kan ligga i sängen varje dag och välja att inte gå upp. Utan ligga och tycka synd om mig själv pga ångest, men jag väljer ist att gå upp och försöka göra de bästa av dagn. Hur dåligt jag än mår!
