Hur tänker dom??

Min terapuet åker snart till Indien i en månad....Medans hon är borta så ska jag få snacka med en annan....Jag hatar det! Jag har ju L och ingen annan! Detta är ett jätte stort problem för mig, för jag tyr mig till folk som fan! Och att behöva börja om på nytt med en annan finns inte i min värld....Men L vet nästan allt, men bara nästan! Vissa saker vet jag inte om jag klarar att berätta för henne, eller någon för den delen! Jag vill bara ge upp...Bara skita i allt och alla! Bara ligga i sängen under täcket hela dagen och inte bry mig om ngt...! Varför gör jag inte bara det? Är jag så stark? Och vad menas med att vara stark? Nej, det kommer inte funka med den nya terapueten...


Kommentarer
Amanda

kanske för att du ska lära dig att inte ty dig till folk?
Du kommer ju inte vara kvar där för evigt heller

2013-01-28 @ 19:59:24
Anonym

"Hur tänker dom??" frågar du. Hur tänker du själv? svarar jag. Att en arbetande människa ska få ta ledigt och åka på semester är en rättighet, sluta upp med att leva i den själviska föreställningen om att alla ska anpassa sig efter DIG.

Du behöver för sakens skull inte börja om med din tillfälliga terapeut, men du borde väl känna tacksamhet över att du för NÅT stöd under den ordinarie terapeutens semester. Resonerar du på det här viset skulle de lika gärna strunta i att sätta in en ersättare, men nej, det går ju inte, för då skulle du vara upprörd över det istället.

2013-01-28 @ 20:08:59
Anonym

Jag är också en människa som tyr mig väldigt till personer och tycker det år jobbigt att börja om hos någon annan. Min kurator bestämde sig för att skicka en remiss till en annan även om jag inte ville för jag ville inte börja om, inte behöva bygga upp ett nytt förtroende m.m. men jag gav det en chans och det gick faktiskt bra. Ibland kan det behövas att träffa en annan för de kanske kommer med tips eller liknande som ena vanliga samtalskontakt inte har tänkt på. Dessutom så är det bara över 4 veckor så om du inte känner för det behöver du inte gå in på detaljer utan mer hålla det vardagligt...



Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bellashemligatankar

En blogg om livet som psykiskt sjuk

RSS 2.0