Jag vet inte om jag klarar att skriva detta utan att skära mig efter...

 

 

Jag minns tiden hur jag va 2 månader innan jag hamnade i Växjö.

De va så mkt död, droger och självskador!

Jag hade en kran som levererade droger till mig, jag rökte på ofta. Av en kran fick jag bra röka, jag kände inget dagen efter. Av en annan så va de sämre röka och jag blev självmords benägen dagen efter. Jag minns att jag hade dödlig ångest varje dag och personalen gjorde inget....Jag hade även ångest dom dagarna då jag inte tog ngt..

Jag minns att efter ett möte så bestämdes det att jag skulle återvända till mitt lss boende där en boende har våldtagit mig när jag va hög på piller! Hur kan dom baar säga att jag skulle dit igen?? Jag fick panik, rusade ut från mötet, ifrån en speciell person (Lisa!) Och tog bussen ut till motorvägen. Jag skulle dö! Jag satte mig mitt i gatan och väntade på att bli överkörd av en bil...Så blev det inte, polisen kom och brottade ner mig och tog mig till psyket igen. Sen en natt så ville jag ha ett slut på mitt liv igen. Jag skar mig och träffade en atär. Blodet sprutade! När personalen hittade mig låg jag i sängen som va full av blod, och va nästan medvetslös. Jag kördes i ilfast till akuten, på vägen dit blev jag medvets lös 2 gånger. På akuten så sa dom att jag hade förlorat 1-2 liter blod och hade ett hb på 64 när det ska ligga på över 100 för att vara bra. Jag fick 2 påsar blod och va tvungen att sitta i rullstol för mitt blodtryck va så lågt. Sen en vecka efter dt så fick jag natt perm. Jga åkte till en kompis och festade. Sen skulle jag till en kran. De blev fel där, jag va så hög på röka och piller. De hela slutade med att han.....Våldtog mig....Jag va helt förstörd och skar mig och träffade samma atär som innan...Jag ville bara dö. Då va de mamma som hittade mig i en blodig säng. Sen hade jag x-vak tills jag en dag hamnade på PIVA. I början så hatade jag att vara på PIVA, jag ville bara ut och ta mitt liv, jag skämades över mig själv och hatade allt som hade med denna världen att göra. Sen fattade jag att PIVA ville hjälpa mig. Sen fick jag veta att jag skulle till Växjö. Jag fick panik för jag hade hört så mkt skit om Växjö. Sen kom dagen, jag visste inget förens personalen väckte mig och sa att jag hade kloss vak och skulle till Växjö. Jag bröt ihop...Men Växjö va bra! De har räddat mitt liv! Men jag hatade det i början!

 

 

Nu mår jag skit...Hatar att skriva om våldtäkten och mitt liv!!!